Månadsarkiv: mars 2010

Vad har hänt med Resumé?

Jag har förståelse för att 28 byråer väljer att hoppa av Resumés Reklamallsvenska, och kan hålla med i mångt och mycket av det som framförs i brevet till Resume. Det intressanta är dock inte att dessa byråer avböjer medverkan i något som till synes tillkommit för att exponera det bästa som görs i reklambranschen. Det intressanta är att så många aktörer väljer att bojkotta den tidning som historiskt sett varit den i särklass viktigaste kanalen för reklambyråer att synas i.

När byråerna skriver ”Vi ställer oss undrande inför det faktum att Resumé åtar sig att vara både branschens kritiska granskare och vår viktigaste marknadsföringskanal” så är det en tydlig devalvering av Resumés betydelse som opinionsbildare i reklambranschen. Detta inflytande har visserligen minskat dramatiskt jämfört med för ett drygt decennium sedan då tidningen i princip bara hade tidningarna Info och Quo Vadis som konkurrerade om läsarnas gunst. Då fanns å andra sidan inga byråkonsulter, YouTube, Twitter, bloggar eller andra sociala medier. Marknadssituationen var inte allt för olik den när vi bara hade två tv-kanaler att välja på innan TV 3 började sända i januari 1988.

Frågan är vad som hänt? Jag har haft förmånen att få samarbeta med tre av Resumés chefredaktörer (Hedin, Paulsen och Vårdstedt) i olika projekt och på så vis fått en viss inblick i tidningens själ. Jag tror det finns många orsaker till att Resumé fått stiga av tronen. Ett av de viktigaste skälen är att Dagens Media på allvar bestämt sig för att konkurra om titeln som den ledande opinionsbildaren på området reklam. De bevakar inte bara media längre utan också reklam, och många gånger är de först med det senaste. Förra veckan hade de exklusivitet på nyheten om Palm-Jensen och farfar, vilket tvingade Resumé att citera Dagens Media. Aj vad det måste svidit! Inte heller på designsidan har Resumé lyckats få fäste, vilket öppnat upp för Cap & Design som mutat in området sedan många år tillbaka.

Vi har också sett en ordentlig minskning av aktiviteter när det gäller det som historiskt varit Resumés starkaste sida – relationsmarknadsföringen. Av det som startades av Peppe Engberg, förvaltades skickligt av marknadschefen Lotta Enberg under 90-talet, återstår i det närmaste inget alls. Inget utom Resumékvällarna. Marknadschefen är avskaffad och sedan chefredaktören Viggo Cavling tillträdde har i princip hela personalstyrkan bytts ut – inklusive ekonomipersonal och administration! Fick dessutom nyligen veta att den fantastiskt trevliga och duktiga trotjänaren (den som varit längst på Resumé) Josefin Ekman lämnat in. Lycka till Jossan på M! När Dagens Media är aktiva mediapartners till Guldäggsbloggen och Cap & Design sponsor av Guldägget står Resumé vid sidan av och tittar på. Resume har helt enkelt avvecklat sin närvaro i branschen.

Och detta gäller inte bara den fysiska närvaron utan också närvaron online. När Dagens Media har en journalistkår som är hyperaktiva på Twitter är det bara webbredaktören Tobias Rydergren som är aktiv på Resumé – övriga har noll tweets eller ingen närvaro alls. Tidningens profil på Twitter, tidningenresume, uppdaterades senast den 24 februari (20 dagar sedan!) för att meddela att SWE fått en ny vd.

Att tävlingen Reklamallsvenskan saknar förankring i branschen är en indikation på att Resumé inte längre har örat mot marken. Kompetens, branschkännedom och närvaro har ersatts med tyckande och åsikter. Bara tyckande och åsikter. I bästa fall är detta bottenkänningen och början på en resa tillbaka mot just reklamallsvenskan där Resumé, enligt min åsikt, hör hemma. / Patrick

Om Palm-Jensen och Paregos

Nu ska Matias Palm-Jensen lämna farfar och många frågar sig hur byrån kommer att utvecklas när han lämnat nycklarna i receptionen. Ingen vet – men klart är att ett mycket långt och framgångsrikt kapitel (åtminstone i den digitala världen) kommer att avslutas. Sverige saknar inte digitala stjärnor men de flesta förmår inte att bygga ett varumärke vid sidan av sitt eget. Det som gjort Palm-Jensen unik är att han inte bara varit en solospelare utan arkitekten och visionären bakom Sveriges mest framgångsrika digitala byrå genom tiderna. På samma sätt som Joakim Jonason var en frontfigur för reklambranschen och Paradiset på 90-talet, har Palm-Jensen varit farfars motsvarighet i den digitala världen under 2000-talet. När stjärnkreatörer lämnat Sverige för den stora världen, har Palm-Jensen lyckats med det omvända – att få världens främsta kommunikatörer och byråer att rikta blickarna på Sverige och lilla farfar på Bolindersplan i Stockholm.

Palm-Jensens betydelse för farfar blir tydligare om gör vi en tillbakablick. Det här var de digitala byråer som var mest belönade under 2001, enligt Resumé. Vi ser då att farfar var en av de främsta spelarna redan i tidernas begynnelse.

1. Abel & Baker
2. Farfar
3. Moonwalk Sthlm
4. Paregos
5. Tesch & Tesch
6. Mogul Sweden
7. CDG
8. 24HR
9. Sitemotor
10. Hallabaloo

Utslagna från topplistan det här året var Starlet Deluxe, Kabel New Media, Razorfish, RMR Interactive, Framfab och The World. För de allra yngsta är det här en lista med okända företag, för oss andra är det som en stilla vandring på webb-kyrkogården. De flesta av den tidens största digitala profiler jobbar kvar i branschen men då på nätverksbyåer eller som delägare i företag som startats av andra. Måns Ulvestam är på Waters Widgren, Martin Cedergren finns hos Åkestam Holst, Calle Sjönell huserar på Fallon i Minneapolis, Bröderna Tesch har precis startat upp i London osv.

Runt millennieskiftet var kreatören Nicke Bergström relativt anonym i media. Hans namn var bara ett av flera i arbetsgruppen till de vinnande bidragen. Palm-Jensen har däremot bullrat och varit aktiv från den stund Milkos Musikmaskin tog Sverige och resten av världen med häpnad. Just hans äkta engagemang, inte bara för farfar utan hela branschen, har varit imponerande. Speciellt minns jag juryarbetet med Webbspelen 2002. Jag var under fyra år ständig sekreterare för tävlingen och just det här året ingick Palm-Jensen i huvudjuryn tillsammans med bland annat Tony Sajdak, Petra Stenqvist och Elisabeth ”Pyttan” Ström. Juryns ordförande var ingen mindre än vår nuvarande utrikesminister – Carl Bildt. Efter en sen nattmangling kändes det skönt när de sista guldstjärnorna var spikade och vi kunde åka hem. Juryn pustade ut och såg fram emot prisutdelningen. På förmiddagen dagen efter ringde en ivrig Palm-Jensen och ville diskutera om man kunde ändra ett beslut – givetvis inte av skäl som skulle gynna farfar – utan för att han börjat tvivla under natten. Jag sa att huvudjuryn självfallet har rätt att ändra sig så länge resultatet inte offentliggjorts och det är ett majoritetsbeslut i juryn. Palm-Jensen ringde alla jurymedlemmar och fick sin vilja igenom. Inklusive Carl Bildt!

Vad vill jag säga med det här? Jo, jag kan inte sluta tänka på Paregos. Paregos från Skellefteå var runt millennieskiftet en av Sveriges absolut kreativaste digitala byråer. Deras jobb för Expedition Robinson, Volvo, Totalförsvaret och inte minst deras egen sajt ”The Skyscraper” innehöll så mycket nytänkande – kreativt såväl som tekniskt – att de fick alla utmärkelser som gick att vinna på den här tiden. De öppnade kontor i Stockholm, blev uppköpta av Framfab, köpte sig loss från Framfab. Men de hade ingen Palm-Jensen – en frontfigur som satte byrån på kartan. Under förra året hade Paregos åtta anställda och en omsättning på cirka fem miljoner. Det är visserligen fem miljoner mer än vad Abel & Baker, Moonwalk och övriga icke existerande webbyråer redovisade. Men vad hade hänt om Paregos hade haft en företagsbyggare á la Palm-Jensen som provocerade, visionerade och byggde Paregos varumärke? Med all respekt för Paregos gamla medarbetare på North Kingdom – som är fantastiska kreatörer och nytänkare. Varken David Eriksson eller Robert Lindström är företagsbyggare av Palm-Jensens klass. Det är bara att titta i senaste bokslutet: farfar omsatte 70 miljoner, North Kingdom ungefär hälften. Med det hälsar Modul Sthlm Matias varmt välkommen till frilansvärlden. :) / Patrick

Fukasawas skobag

I dessa tider är den japanska designern Naoto Fukasawas skobag välbehövlig. Den lanserades under förra året, men är värd att visas igen.

Vad kommer iPad att betyda för mediabranschen?

Luke Hayman på Pentagram spår 5 trender. Hayman har bl.a. varit design director på I.D., Time och New York Magazine.

1. Trenden med allt mindre format bryts
2. Slutet för fasta editioner
3. Ny reklamkanal som leder till kreativ renässans
4. Kvalitetsjournalistikens återkomst
5. Ny roll för printmedia

Är reklamare överbetalda?

Ibland påstås det att reklamarna är överbetalda, okunniga och nonchalanta. Nu vill jag med ett räkneexempel hämtat från verkligheten avfärda åtminstone det första. Låt oss undersöka hur mycket en frilansare måste fakturera för att tjäna lika mycket som Sveriges bästa art director.

Enligt tidningen Resume tjänade Sveriges bästa AD (2009) 40.607 kr i månaden. För att en frilansare, 27-65 år med enskild firma, ska kunna ta ut motsvarande lön måste 58.872 kr faktureras varje månad exkl. moms. Alla övriga kostnader exkluderade. Kalkylen ser ut så här:

58 872 kr Månadsfakturering
- 9 916 kr Egenavgifter 29,71%
- 4 451 kr Avsättning till privat tjänstepension
- 3 898 kr Avsättning för lön under semestern

40 607 kr Lön före skatt

Sveriges bästa AD arbetar på en reklambyrå som saknar kollektivavtal, vilket betyder att han inte får någon avsättning till tjänstepension (ITP). Vi förutsätter emellertid att byrån är mån om sin personal har tecknat en privat tjänstepension för sina anställda och värdet på den är i så fall cirka 4.451 kr i månaden. Semesterersättningen motsvarar 3.898 kr och de sociala avgifterna 12.759 kr. Det totala värdet på en månads arbete för Sveriges bästa AD motsvarar då 61.715 kr.

Den genomsnittliga arbetstiden under en månad brukar beräknas till 174 timmar, vilket betyder att vår AD har en timlön på 355 kr. Men det förutsätter att han arbetar max 40 timmar i veckan. Sannolikt? Nej, knappast. Låt oss till äventyrs anta att vår AD arbetar 60 timmar i veckan, något jag bedömer är högst sannolikt. Då blir timlönen futtiga 237 kr, vilket är lite lägre än vad en rörmokare eller elektriker tar för sina tjänster. Jämför gärna med en frilansande originalare som tar 700 kr i timmen. Denne får behålla 483 kr efter att avsättning gjorts till egenavgifter, semester och pension. En AD som tar 1200 kr får 828 kr kvar.

En frilansande ad, med timlön på 1200 kr, kan nöja sig med att fakturera 49 timmar per månad för att kunna ta ut samma lön som Sveriges bästa AD! Även om frilans-AD:n bara tar betalt för hälften av den tid som läggs ner arbetar Sveriges bästa AD 74 timmar mer i månaden. Slutsats? Sveriges bästa AD har alldeles för låg lön. /Patrick

Not. Kalkylen tar hänsyn till att egenavgifterna är avdragsgilla genom att reducera med Skatteverkets schablonavdrag för detta. Kompensationen för företagarens semester har beräknats till 9,6 % av lönen. Kalkylen gäller aktiv näringsverksamhet (enskild firma).

Ny symbol för receptfria läkemedel

Nu presenteras en ny symbol för receptfria läkemedel. Det är inte seklets designöverraskning direkt men säkert hyfsat korrekt i färgskalor och typografi för att Svensk Dagligvaruhandel, som beställt den, skulle nappa. Producent är action marketingbyrån Locomotiv.

Köper fansen i Black Army en Kia?

Dagensmedia.se skriver idag att två tredjedelar av de allsvenska fotbollsklubbarna räknar med ökade sponsringsintäkter i år. Av dessa miljoner finns säkert många satsningar som är både genomtänkta och bygger varumärket åt sponsorerna. Sedan finns det de som är totalt obegripliga. Till exempel bilmärket KIA:s sponsring av IFK Göteborg. Företaget har ingen speciell koppling till regionen, inte heller någon annan relation till klubben som motiverar varför man väljer ut ett av 16 lag i allsvenskan när målgruppen sannolikt finns bland anhängare i alla allsvenska klubbar. Hur har man tänkt, eller har man tänkt alls?

Om man tror på sponsring som ett verktyg för att förändra människors attityd till ett varumärke är KIA:s satsning märklig. Fotboll handlar om känslor, engagemang och en läktarkultur som i många fall är både irrationell och skiljd från hur man agerar på jobbet eller i andra privata sammanhang. Fotboll väcker inte bara positiva associationer utan också negativa. Blir KIA ett alternativ nästa gång fansen i Black Army, Järnkaminen eller supporterklubbar i Skåne, Småland och Halland ska köpa bil? Vilka associationer får man till KIA när IFK spöar upp Halmstad eller Åtvidaberg? Den som tror att det inte blir några effekter alls måste underkänna sponsring som en fullvärdig kommunikationskanal. För den som däremot tror på sponsring måste KIA:s agerande ifrågasättas. Man stödjer en klubb men får 15 emot sig. Eller?

Liu Bolin

Den kinesiske konstnären Liu Bolins bilder kan ta upp till 10 timmar att färdigställa.

Performancekonstnären Liu Bolin

Jin Young Yu


Den koreanska konstnären Jin Young Lu gör skulpturer i glas som inte liknar något annat. Underbart!

Guldägget blottar sina svagheter

Oavsett om reklamen ska skapa kännedom, flytta varumärkets position, utlösa köp eller lojalitet måste branschen inse att kreativitet bara är ett hjälpmedel för att nå dessa mål. När juryn inte får ta ställning till huruvida de tror att en kampanj gjort det som kunden betalt för blottar Guldägget sina svagheter. Vem vill betala för kreativitet utan effekt? Ingen. Vilken byrårepresentant kan se kunden i ögonen och säga att effekt saknar betydelse? Ja, tyvärr allt för många i den debatt som för närvarande rasar i branschen. Guldägget tappar inte bara i trovärdighet, utan förlorar också sitt existensberättigande som ambassadör för en hel bransch av kunniga och duktiga kreatörer. Det är min övertygelse att de allra flesta i juryn i lika hög grad gör en bedömning av effekt såväl som kreativitet. Så har det åtminstone varit tidigare år om vi studerar guldäggsvinnarna.

Frågan ställs dock på sin spets i år med anledning av DDB:s kampanj ”rolighetsteorin”. Där har genomslaget i sociala medier och uppmärksamhet i press saknat motstycke. Effekten har man dock talat tyst om eftersom de allra flesta (utanför reklambranschen) uttrycker stark förvåning när de får veta att Volkswagen är avsändaren. ”Är de de som vill att jag ska ta trappan istället för rulltrappan? Då kan jag ju lika gärna cykla istället för att ta bilen”, sa en god vän nyligen.

Rolighetsteorin är en kreativ hit men en budskapsstrategisk kollaps. Ska bli kul och se om den vinner.
/Patrick